Utvecklingen av artificiell intelligens har en betydande inverkan på det kunnande och de arbetslivsstrukturer som behövs på olika samhällsområden, och därmed också på skola och utbildning. Ny teknik har genom historien fått samhällen och näringsstrukturer att förändras, vilket uppfinningar som tryckpress, ångmaskin, el och halvledarteknik är goda exempel på. De möjliggjorde övergången från ett jordbrukssamhälle till ett industrisamhälle och senare till ett informationssamhälle och digitaliseringens tidevarv.
Dessa tekniker har haft en stor inverkan på tillverkningen av olika produkter och logistik, liksom på kommunikation och ekonomi, men ingen av dem har verkligen utmanat vår förståelse av information och kunskap – även om såväl tryckpress, internet som digitalisering visserligen avsevärt har ökat mängden information samt tillgången till information.
Utvecklingen av artificiell intelligens utmanar oss och vår uppfattning om information och kunskap på ett helt nytt sätt. Generativ AI bygger och framställer information i hög grad på samma sätt som en människa, även om den bygger på stora språkmodeller (large language models) och alltså i praktiken på beräkningar av sannolikheter. Det är dock häpnadsväckande hur väl språkmodeller kan producera information, både i skrift och i bilder.
En central fråga i sammanhanget är därför vilken typ av information eller kunskap eleverna kommer att behöva i samhället eller i arbetslivet i framtiden. På vilket sätt bör skolundervisningen förändras, så att eleverna ska kunna tillägna sig det kunnande som är nödvändigt i denna AI-era?
Epistemisk förändring av hur vi uppfattar information och kunskap
Vår förståelse av kunskap ger en inblick i vår uppfattning om vad kunskapen har för ursprung, natur, varaktighet och föränderlighet och hur kunskap uppstår eller produceras. Vi är vana vid att uppfatta information och kunskap som något människan har skapat och som ofta också avspeglar verkligheten och utgör en välgrundad, sann föreställning.
Den rådande konstruktivistiska synen på kunskap betonar kunskapens kumulativa natur, antingen som något en individ producerat eller något som blivit till (konstruerats) som ett resultat av flera individers gemensamma kunskapsbygge. I kärnan av kunskapsproduktionen finns sociokulturella artefakter som språk eller matematik. Kunskap har tidigare ansetts kunna uppstå som ett resultat av människans kognitiva processer, dvs. tänkande.
Artificiell intelligens bearbetar, processar och producerar emellertid information, även om den inte har människans förmåga att förstå eller varsebli. Till skillnad från människan kan AI inte skapa betydelser eller tolka information, även om speciellt generativ AI blivit duktig på att ge sken av människoliknande beteende i de svar den genererar. Den information som producerats av AI baserar sig dock alltid på maskininlärningsmodeller, algoritmer och underliggande data. AI har inte människans förmåga till etiska eller moraliska reflektioner – och inte heller samvete eller förmåga att uppleva känslor eller empati. Ansvaret för kunskapen – för hur den AI-generade informationen används och tolkas – ligger därför hos människan som använder sig av AI.
Förändring av pedagogik
Förändringen av vår uppfattning om kunskap leder oundvikligen också till en förändring av pedagogik, eftersom man bör ta hänsyn till ett nytt slags behov av kunnande, kunskaper och färdigheter. Den konstruktivistiska synen på kunskap har starkt präglat den rådande pedagogiken ute i skolorna – den konstruktivistiska synen på lärande –, där lärandet ses som ett resultat av antingen elevernas individuella eller elevernas gemensamma kunskapsbygge.
I en AI-era behövs emellertid en annan typ av epistemisk flexibilitet [i], som kan definieras som förmågan att flexibelt kombinera olika former av kunnande, kognitiva strategier och olika former av kunskap (såsom den som producerats av AI) utgående från situationen i fråga. En central del av epistemisk flexibilitet är metakognitiva färdigheter, dvs. förmågan att reglera och styra eget tänkande.
Lärandet samt målen och metoderna för lärandet måste betraktas i ett nytt ljus i och med utvecklingen av AI. [ii]
På grund av AI kommer behovet av att lära sig till exempel att läsa och räkna eller att tillägna sig centrala begrepp i olika läroämnen inte att försvinna inom en snar framtid, men AI kommer att innebära en förändring av vilken typ av färdigheter att konstruera kunskap och tänka eleverna behöver. Eleverna behöver färdigheter till exempel i algoritmiskt tänkande (computational thinking [iii]) och datahantering, som är nödvändiga för att de ska kunna förstå vad AI är och hur den fungerar. Sådana färdigheter behövs för att vi ska kunna förstå användningen av automatiserat beslutsfattande och maskininlärning till exempel på sociala medier, i hybridpåverkan, i nättjänster för informationssökning eller i banktjänster. Algoritmiskt tänkande är starkt förankrat i förmågan att skapa abstraktioner, i språklig problemlösning och i matematisk-logiskt tänkande.
AI i skolan
Skolans förmåga att bemöta förändringen i det digitaliserade samhället är bland annat beroende av vad utbildningssystemet har för syn på teknik (synen på och förståelsen av artificiell intelligens), syn på lärande och undervisningspraxis och av att kunnandet på området har hängt med i utvecklingen. Genom att utveckla dessa element kan skolan och utbildningssystemet navigera i AI-eran och se till att eleverna har försetts med uppdaterade kunskaper, som samhället och arbetslivet förutsätter av dem.
AI kan inte enbart behandlas som en ny teknik i skolan, utan användningen av AI är en central faktor som påverkar demokratin och yttrandefriheten i samhällen och utgör då ett verktyg för såväl automatisk censur, hybridpåverkan som kunskapsproduktion. En central utmaning i skolan är att förse eleverna med färdigheter kring kritiskt tänkande samt problemlösning, källkritik och kreativitet, när det gäller användningen av AI. Dessa färdigheter är en förutsättning för ett aktivt deltagande samt för yttrandefrihet och stärkt demokrati. Dessutom är det viktigt att skolan fokuserar på etiska frågor kring AI och en etisk användning av tekniken.
Användningen av AI i utbildningen förutsätter att användarna förstår vad AI är, vilken typ av felaktiga slutsatser AI kan generera och vilken typ av snedvridna resultat AI kan producera. Det är viktigt att beakta att AI-verktyg inte heller existerar utanför alla kulturella och historiska kontexter, värderingar och andra bakomliggande faktorer. AI-verktygen baserar sig för närvarande i hög grad på multinationella storbolags kommersiella utvecklingsarbete, data dessa bolag använder och kapaciteten hos de molnservrar som de tillhandahåller. I AI-verktygen har man till exempel sällan tagit hänsyn till särdragen hos små språk med få talare eller den kulturella kontext som de existerar i.
Källor
[i] Markauskaite, L. & Goodyear, P. (2017): Epistemic fluency: Innovation, knowledgeable action and actionable knowledge. Springer Dordrecht.
[ii] Silander, P., Riikonen, S., Seitamaa-Hakkarainen, P. & Hakkarainen, K. (2022): Learning Computational Thinking in Phenomena-Based Co-creation Projects: Perspectives from Finland. I: Computational thinking education in K-12: Artificial intelligence literacy and physical computing (s. 103–119). MIT press.
[iii] Wing, J. M. (2008): Computational thinking and thinking about computing. Philosophical transactions. Series A, Mathematical, physical, and engineering sciences, 366(1881), 3717.
- Läs guiden kapitel för kapitel på vår webbplats – tack vare Svenska folkskolans vänner rf också på svenska
Jaa eteenpäin
